De fem vanligaste felen som skidåkare gör – och hur du rättar till dem

Oavsett nivå har vi alla både små och stora svagheter, till och med när man har åkt skidor sedan barnsben – och kanske mer än någonsin om man är självlärd. Här går vi igenom några klassiska fel som skidåkare ofta gör, samt tipsar om trick och övningar som gör att du kan rätta till dem.

Felskär

Detta är ett av de vanligaste misstagen som görs vid skidåkning, både hos amatörer och professionella skidåkare – även om termen kan innefatta många olika saker.

• Problem

När du påbörjar en sväng trycker centrifugalkraften dig utåt. För att motverka detta lutar man kroppen inåt i svängen.

Men det är mycket viktigt att behålla tillräckligt med tyngd på ytterskidan. Om tyngdpunktsförflyttningen görs för fort eller för kraftigt riskerar du att lägga all tyngd på innerskidan – som skär iväg och paff! så ligger du där!

• Knep för att undvika felskär

Om du ofta råkar ut för felskär, fokusera på att alltid lägga ordentligt med tyngd på det yttre benet, som dessutom måste vara tillräckligt böjt. Ta dig också tid att öva på att svänga i låg hastighet.

Övning: I en svagt sluttande backe (grön eller blå pist), försök hålla innerskidan lyft genom hela svängen. Om du lyckas, betyder det att du har lagt tillräcklig tyngd på ytterskidan.
Försök sedan att lyfta endast bakänden på innerskidan – då övar du på att hitta rätt position på skidan och på att böja ben och fotled tillräckligt.

Du kan också testa att ta av en skida (nej, vi skojar inte!) när du åker i lätta backar – du kommer snabbt att känna att det är mycket lättare att svänga när skidan befinner sig i svängens ytterkant.

Skidåkarens position

Det är inte ovanligt att se skidåkare som lutar sig för mycket bakåt, som ”sitter” ned eller som mosar vaderna mot pjäxorna. Detta misstag kan observeras mer eller mindre tydligt hos både nybörjare och mer erfarna åkare.

• Dålig position

Felet kommer ifrån de första skidåkningsåren. En skidåkare som känner sig osäker tenderar att luta sig bakåt för att komma undan, en reflex som ofta fastnar och blir ett invant mönster. Glöm inte heller att skidåkning är en aktivitet som bygger på fart. När du accelererar flyttas tyngden automatiskt bakåt och du måste därmed kunna kompensera detta genom att luta dig tillräckligt mycket framåt.

• Bota problemet med dålig position

Börja med att kontrollera att dina pjäxor sitter som de ska: om pjäxorna är för stora gör det bara saken värre!  Du ska känna en ständig kontakt mellan skenbenet och pjäxans plös. Tänk också på att hålla armarna något framför dig, det hjälper till att hitta en bra position.

Övning: Åk baklänges i en svagt sluttande backe för att hitta balansen och känna trycket mot plösen!

Stavisättning

Svårigheter med stavisättningen återkommer ofta – det är inte många skidåkare som verkligen använder sig av stavarna på rätt sätt.

• Den vanligaste stavmetoden

I början verkar stavarna mest vara ett onödigt tillbehör och man tenderar att fokusera på annat. För många skidåkare är det bara en grej för att kunna staka sig fram på platt mark! När man inte lyckas koordinera stavisättningen med svängarna slutar det ofta med att man låter stavarna släpa i snön – eller helt glömmer bort dem. Det är ett stort misstag, för stavarna är extremt viktiga för skidåkarens balans och utgör ett extra stöd.

• Tips för att använda stavarna rätt

Först av allt, använd stavarnas remmar! Och på rätt sätt, är du snäll… De ska löpa mellan handen och handleden, annars ger de inget stöd och blir helt onödiga.

Kom därför ihåg att handen inte ska gå in i remmens ögla uppifrån och ned, utan nedifrån och upp.

Tänk på stavisättningen som en rörelse med handleden och inte med hela armen. Se till att synkronisera stavanvändningen med svängen. Märk också att man i vissa fall, vid carving till exempel, endast gör en enkel ”touch” där staven bara precis nuddar snön, snarare än en riktig isättning!

Övning: När du står stilla, försök öva in rörelsen med handleden och se till att det inte är hela armen som rör sig när du sätter i staven. Stå med armarna något framför kroppen och rör dig som om du höll en joystick i vardera hand.

En fjädrande vertikal rörelse

Du har säkert redan sett skidåkare stela som pinnar, helt utan vertikal rörelse. Då känner du redan till problemet – bristen på fjädring och vertikal flexibilitet gör att åkaren är smidig som ett kylskåp.

• Problem

Om du inte vet vad det handlar om det är det svårt att få det rätt! Många självlärda skidåkare har förstått hur de ska svänga skidorna från ena sidan till den andra för att sladda och på så sätt kontrollera hastigheten. Tekniken fungerar tack vare gravitationen som drar dem nedåt. Så varför anstränga sig mer än så? Den vertikala rörelsen är oumbärlig för att utveckla sin teknik. Utan vertikal fjädring är det omöjligt att bli en duktig, mångsidig skidåkare som utan problem tar sig ned för puckelpister och puderfält…

• Öva bort stelheten

Åk långsammare och mindre brant än vanligt, så att du kan fokusera helt och hållet på den vertikala rörelsen.

Övning: I låg hastighet, öva på att komma närmare snön genom att mer eller mindre samtidigt böja på fotleder, knän och höfter. Fjädra sedan upp och känn att du blir så pass lång att du nästan lyfter från snön.

En rolig övning är också att leka med terrängen och göra små hopp, fortfarande med låg hastighet, så att det är den vertikala fjädringen som gör att du lyfter (och inte hastigheten som gör att en puckel får dig att hoppa).

Oberoende över- och underkropp

Även detta misstag har du säkert redan sett – om man överdriver lite, kan man prata om ”Legogubbar” som åker skidor: överkroppen är alltid i linje med underkroppen!

• Kroppens position

Även detta fel kommer från de allra första skidåkningstillfällena i livet. Som nybörjare, när man plogar eller gör sina första svängar med parallella skidor, vrider man hela kroppen för att kunna svänga skidorna. Allt eftersom man utvecklas blir hastigheterna högre och backarna brantare, men man behåller ofta dessa grundläggande reflexer. På så sätt vänjer sig över- och underkroppen vid att alltid befinna sig i sin anatomiska grundposition. Det medför att överkroppen inte är van vid att vridas åt ett annat håll än underkroppen.

• Lär dig att röra överkroppen oberoende av underkroppen

En skidåkare måste kunna styra underkroppen oberoende av överkroppen. Ju kortare svängarna är, desto tydligare måste överkroppen frigöras från underkroppen. Om du tittat på en duktig skidåkare som gör kortsvängar, kommer du att se att överkroppen inte rör på sig och att det bara är benen som vrids från sida till sida. Överkroppen ska inte vridas mot något annat håll än ned i fallinjen, om det inte är så att den följer skidspetsarna i en större sväng.

Övning: Lägg dina stavar horisontellt över underarmarna och vrid överkroppen ned mot backens fallinje. Försök hitta en fast punkt i stavarnas siktlinje. Du kan till exempel fästa blicken på en sittlift som befinner sig i linjen bakom stavarna. Sväng sedan nedför backen samtidigt som du försöker att alltid ha kvar blickpunkten i samma läge bakom stavarna.

En annan, enklare övning är att öva sig på att vrida överkroppen från sida till sida utan att det påverkar skidorna. Än en gång – ju långsammare du åker, desto lättare är det att lära sig.

Vid det här laget förstår du säkert att ju högre hastigheten är, desto svårare är det att utvecklas. För att rätta till dina svaga punkter och finslipa tekniken behöver du alltså acceptera att åka långsammare än vanligt. Som kompensation kan kompisarna kanske bjuda på en öl efter åkningen (men bara en)!